Migrationsverket i Sverige hade gett honom två års tillfälligt uppehållstillstånd i landet, och han förväntades att söka arbete och jobba i Sverige under tiden. Arbetstillstånd fick han också samtidigt.
Han hade ingen familj med sig, då han var ung, bara tjugotvå år. Ingen flickvän hade han hittat i sin hemstad. Drömmen var att laga mat och arbeta som kock i det nya landet. Hans mor hade lärt honom arabisk matlagning sedan Ahmed var barn. Det behövdes en utbildning till kock i Sverige.
Eftersom Ahmed inte kunde prata, förstå svenska, så började han lära sig i en skola för vuxna, som heter “Svenska för invandrare, SFI”. Han förstod att det skulle bli enklare att få arbete i Sverige om han förstod språket, och kunde läsa en tidning.
Förutom SFI brukade Ahmed lära sig svenska språket på en hemsida som heter “Swedish4work”. Där kunde han läsa texter, lära sig uttal av orden, eftersom “Swedish4work” inriktade sig på svenska på en arbetsplats, och hela svenska arbetsmarknaden.
Han var mycket nöjd med hemsidan, och lärde sig svenska, lika mycket där, som på SFI skolan.
När Ahmed var klar med Svenska för invandrare (SFI) behövde han ett jobb. En anställning som skulle ge honom pengar varje månad, så han kunde betala sitt hyrda rum och sina räkningar för mobiltelefon, resekort till tunnelbanan, och mat. En heltidslön.
På Arbetsförmedlingen registrerade han sig på ett stort kontor som låg på Kungsholmen vid Thorildsplan. Han tog en nummerlapp 78. Väntade tjugo minuter. Under tiden skrev han in sina personliga uppgifter och historia, på en dator som var ledig.Det var svårt eftersom Ahmed aldrig ägt en dator, men till slut var han färdig.
Ahmeds nummer 78 blinkade på en röd skärm. Han reste sig upp. Sedan fick han träffa en arbetsförmedlare som heter Peter, i ett litet rum.
Den skäggiga snälla mannen pratade långsamt. Han visade hur Ahmed kunde hitta annonser på Platsbanken, där alla lediga jobb fanns i Sverige. Ahmed förstod inte allt, men nickade ändå.
Peter hörde att Ahmed inte pratade så bra svenska, så Peter visade en jobbannons, som sökte en städare. Han frågade om Ahmed var intresserad? Ville han ansöka till den tjänsten, så kunde Peter hjälpa honom. Inga krav fanns i annonsen.
Peter visade också en hemsida som heter LinkedIn. Förklarade att företag, arbetsgivare, och anställda fanns där med sina egna konton. Där kunde Ahmed senare (när han skaffat en pc), eller i sin mobil, kunna skapa kontakter med arbetsgivare och vanliga personer, och få ett personligt nätverk.
Det lät bra, tänkte Ahmed, men först måste jag spara pengar för att kunna köpa en pc.
Peter hjälpte honom med ett digitalt CV och brev, sen skickade Peter iväg en ansökan till städföretaget via e-post.
Ahmed lovade Peter att hålla uppsyn på sin mobiltelefon, ifall städföretaget skulle ringa honom för en intervju de närmaste dagarna.
Mötet varade ungefär en timme. Peter förklarade långsamt hur viktigt det var i Sverige att passa tider på en arbetsplats. Redan till en intervju var det viktigt att komma i rätt tid. Om inte Ahmed kom till intervjun på rätt tid, så var chansen redan förstörd.
Ahmed tänkte på Irak och hur tiden inte spelade någon roll i hans land.
Om en vän kom fyrtio minuter senare än vad som bestämdes, så spelade det ingen roll. Men var ändå vänner. Busstabellen levde sitt eget liv. Kom bussen tjugofem minuter efter tidtabellen, så var det inget som någon klagade på.
I många länder spelade inte tiden någon roll. Man kom när man var färdig. Bussen kom när den passerade. Restaurangen stängde när sista gästen gått hem. Middagen serverades hemma, någon gång under kvällen. Om det var klockan sex eller nio, hade ingen betydelse för någon. Alla var glada ändå. Peter förklarade att i Sverige var samhället, vänskapen, lagarna, uppbyggda på tidspassning.
Ahmed nickade och sa att han förstod vad som gäller i det nya landet. Ett annat tips var att anmäla sig till ett rekryteringsföretag. De kunde hyra ut Ahmed som städare till olika arbetsgivare, om de tyckte att Ahmed kunde finnas hos rekryteringsföretagets databas.
Ahmed promenerade hem efter mötet. Det snurrade i huvudet. Han lagade ris till middag.
Nästa dag ringde städföretaget och ville träffa honom för en intervju. Han blev glad och dansade runt i rummet och skrattade. Funderade på allt som Peter hade informerat. Han fick inte komma försent, och kläderna skulle vara rena och hela.
Han åt frukost och gick sen ut på gatan. Bussen kom exakt efter tidtabellen. Var det idag som hans nya liv skulle börja?
Av Thomas Lilja 2023-05-18.